En svensk syrian eller en världsmedborgare ?

Posted by on Mar 30, 2015 in Okategoriserade | No Comments

-Mamma, vad är jag för något? -Du är svensk så klart! -Men är inte jag syrian? -Älskling….du är en syrian  med.Du är en svensk syrian.-Finns det något som heter en svensk syrian? -Ja, nu gör det det :)

När jag var liten ville jag färga håret så ljust som möjligt för att smälta in så mycket som möjligt.Jag föddes i Sverige men ändå kände jag mig inte helsvensk på grund av mina mörka ögon och mitt mörka hår.Jag ville ha kompisarnas hår och de ville ha mitt mörka hår.

Mina föräldrar valde Sverige då Sverige skrek efter arbetskraft. Sverige verkade ju vara ett underbart land:modernt, vänligt & spännande med stora isbjörnar på gatorna dessutom. Och visst är det ett fantastiskt land ?Precis så som mina föräldrar trodde. (De blev dock aningens besvikna över att inte stöta på vita björnar på gatorna. Tack och lov ska vi väl säga.)

Men när kan man kalla sig svensk egentligen? Är det så fort man blir en svensk medborgare? Eller är det när man ser ut som en svensk? Det kan ju dröja väldigt många generationer innan det sker & då måste det bara avlas med blonda människor. Inte ens alla svenskar ser svenska ut. (På jobbet retar  vi en kollega på skoj och ifrågasätter mammans relation till brevbäraren för han ser snarare ut som en grek än en svensk kille.) Eller blir man svensk när man känner sig helsvensk? Men hur känner sig en helsvensk med helsvenska föräldrar och helsvenska mor-,& farföräldrar? Känner han sig lika svensk som en svensk med halvsvenska föräldrar och halvsvenska mor & farföräldrar? Känner sig en invandrare som lär sig det svenska språket helt flytande lika svensk?Hmmm….snurrigt värre!

Jag vet bara att jag är svensk eftersom jag är född i Sverige & har föräldrar som har tjänat & avgudat detta vackra avlånga land i snart ett halvt sekel.Men jag är lika mycket Syrian också eftersom jag är uppväxt med Tabouleh, vindruvsdolmar, kubbe nejje & med det syrianska språket i hemmet. Dessutom är ju mina  svenska medborgare till föräldrar syrianer. Alltså: En svensk syrian …som tar godbitarna från båda kulturerna. Mumsish!

Ja…jag färgar fortfarande håret, men idag av en helt annan anledning. Känner inte för att bli grå ännu, men den historien tar vi en annan gång.

Vet ni vad ? Egentligen skulle jag nog helst vilja kalla mig för en världsmedborgare.Smaka på ordet. Betydligt mindre krångligt i dagens färgglada samhälle.Visst låter det mäktigt fint? Mm…kanske gör det från och med nu;)

IMG_0356[1]

 

Leave a Reply