Polis Polis Potatisgris

Posted by on Mar 31, 2015 in Mat | No Comments

Idag fick vi på morgonmötet gästbesök av en mycket trevlig konstapel . Av någon anledning,vilken jag just i detta ögonblick inte kommer ihåg, började han prata om potatisar. Hur man kokar tre potatisar i mikrovågsugn på 6-7 minuter. Efter den beskrivningen kunde jag inte hålla mig längre & var tvungen att fråga: Är det därifrån Polis Polis Potatisgris kommer? ;)  Hursomhelst…väl hemma kunde jag ju inte släppa det där med potatisarna. Jag var tvungen att göra experimentet. Experimentet fick bli en jämförelse: Att koka tre potatisar i en vanlig kastrull på induktionshäll VS polisens sätt att koka i mikrovågsugn. Nedan följer resultatet gott folk. Check it out :

För att det ska bli riktigt rättvist så var jag ju tvungen att välja ut tre potatisar, till de olika koksätten,som väger exakt lika mycket. Jag hittade rätt potäter directly.IMG_0357[1]Enligt polisen ska man ha tre potatisar i en liten glas-skål och bara pyttelite vatten i skålen. Strö på lite salt överst. Ett glasfat över och sen in i micron i 6-7 minuter. Jag tog 7 minuter bara för att.IMG_0358[1]Tog fram min minsta kastrull (vilket kanske inte är helt rättvist eftersom det säkerligen finns mindre som skulle passat bättre för detta experiment , men nu är det så och det är bara att gilla läget). Jag fyllde kastrullen med vatten så potatisarna täcktes precis. Undantagsvis valde jag att hälla i varmt kranvatten bara för att det inte skulle bli för  fuskigt för ”glaspotäterna”. Strödde över lite salt(vet ej varför egentligen),satte på locket och högsta värmen för uppkok. OBS! Satte igång spisen & micron exakt samtidigt.(Gäller att ha långa armar)IMG_0363[1]Efter exakt 7 minuter var koktiden slut. Mirakel! Potatisarna i glas-skålen var helt perfekta & färdigkokta. Det var som f-n! Den polisen kunde potatisar minsann! Potatisarna i kastrullen var stenhårda fortfarande. Jag tog beslutet att fortsätta koka dem . Sammanlagt tog det 22 minuter för de ”klassiska” potatisarna att koka i vanlig kastrull. ”Micropotatisarna” var klara efter endast 7 minuter. Nu är jag verkligen inte något fan av att laga mat i mikrovågsugn. Använder bara micron när jag måste värma något fort ibland. Föredrar faktiskt annars spis & ugn. Men OM man nu är jätte-sugen på just tre potatisar och bara råkar ha 7 minuter på sig att fixa dem så säger jag:Kör bara!

Nu var jag idag inte alls sugen på varken klassiska eller moderna potatisar, så jag dissade dem & tog mig ytterligare några minuter för att laga något som ger mig mer sug & energi. 1,0457 minut längre tog det att laga denna solkyssrätt än vad det tog att koka turbopotatisarna Men den minuten kan jag leva med .

Dagens slut-potatis-kläm:Glömmer du hur man  kokar potatis i turbofart…. stoppa första polisklädda herrn & fråga efter det hemliga receptet ;) IMG_0366[1]IMG_0371[1]

 

 

En svensk syrian eller en världsmedborgare ?

Posted by on Mar 30, 2015 in Okategoriserade | No Comments

-Mamma, vad är jag för något? -Du är svensk så klart! -Men är inte jag syrian? -Älskling….du är en syrian  med.Du är en svensk syrian.-Finns det något som heter en svensk syrian? -Ja, nu gör det det :)

När jag var liten ville jag färga håret så ljust som möjligt för att smälta in så mycket som möjligt.Jag föddes i Sverige men ändå kände jag mig inte helsvensk på grund av mina mörka ögon och mitt mörka hår.Jag ville ha kompisarnas hår och de ville ha mitt mörka hår.

Mina föräldrar valde Sverige då Sverige skrek efter arbetskraft. Sverige verkade ju vara ett underbart land:modernt, vänligt & spännande med stora isbjörnar på gatorna dessutom. Och visst är det ett fantastiskt land ?Precis så som mina föräldrar trodde. (De blev dock aningens besvikna över att inte stöta på vita björnar på gatorna. Tack och lov ska vi väl säga.)

Men när kan man kalla sig svensk egentligen? Är det så fort man blir en svensk medborgare? Eller är det när man ser ut som en svensk? Det kan ju dröja väldigt många generationer innan det sker & då måste det bara avlas med blonda människor. Inte ens alla svenskar ser svenska ut. (På jobbet retar  vi en kollega på skoj och ifrågasätter mammans relation till brevbäraren för han ser snarare ut som en grek än en svensk kille.) Eller blir man svensk när man känner sig helsvensk? Men hur känner sig en helsvensk med helsvenska föräldrar och helsvenska mor-,& farföräldrar? Känner han sig lika svensk som en svensk med halvsvenska föräldrar och halvsvenska mor & farföräldrar? Känner sig en invandrare som lär sig det svenska språket helt flytande lika svensk?Hmmm….snurrigt värre!

Jag vet bara att jag är svensk eftersom jag är född i Sverige & har föräldrar som har tjänat & avgudat detta vackra avlånga land i snart ett halvt sekel.Men jag är lika mycket Syrian också eftersom jag är uppväxt med Tabouleh, vindruvsdolmar, kubbe nejje & med det syrianska språket i hemmet. Dessutom är ju mina  svenska medborgare till föräldrar syrianer. Alltså: En svensk syrian …som tar godbitarna från båda kulturerna. Mumsish!

Ja…jag färgar fortfarande håret, men idag av en helt annan anledning. Känner inte för att bli grå ännu, men den historien tar vi en annan gång.

Vet ni vad ? Egentligen skulle jag nog helst vilja kalla mig för en världsmedborgare.Smaka på ordet. Betydligt mindre krångligt i dagens färgglada samhälle.Visst låter det mäktigt fint? Mm…kanske gör det från och med nu;)

IMG_0356[1]

 

Mina ögon ser havet

Posted by on Mar 28, 2015 in Okategoriserade | No Comments

Jag älskar verkligen havet…men detta är inget hav. Min hjärna vet det… men mina ögon ser ingen större skillnad. Jag behöver ju inte åka långt för att  uppleva något vackert. Jag behöver inte ens leta efter det . Det räcker att jag öppnar ögonen så finns det där. Det bara  finns där och väntar.Väntar på att jag ska se det och säga: ”Titta Tjorven …visst är det vackert? ”

(Tjorven-namnet på vår chihuahua. Det fick hon för att hon liknade Tjorven fr Saltkråkan när hon var nyfödd…hur nu en hund kan likna en människa :))

IMG_0206[1]

 

 

Hatkärlek till löpning- Steg nr: 1 Viljan

Posted by on Mar 27, 2015 in Skönhet & Hälsa, Träning, Vardag | No Comments

Har fått önskemål om att jag ska skriva om löpning. Löpning innefattar väldigt mycket och det blir många blogginlägg för att inte trötta ut dig som läsare på direkten. Allt ifrån att klä och sko sig på bästa sätt till att  äta och andas rätt. Även inom löpning finns det mycket teknik liksom i andra sporter. Att få en människa som hatar att springa till att börja löpa är ej det lättaste om inte personen har viljan. Har du viljan? Varför vill du springa? Varför vill du inte springa? Vet du inte om du vill springa kanske? Får du ens springa? Ta reda på det först. Ta fram ett kladdpapper och rita två kolumner: Fördelen med att springa-Fördelen med att inte springa. Var ärlig mot dig själv genom att kladda ner allt du kommer på. När du har skrivit ner allt du kommer på vill jag att du analyserar ditt blad. Analysera det skrivna med hjärnan men låt ditt hjärta ta ett beslut. Överväger du att föredra kolumnen att inte löpa kanske du ska hitta en annan träningsform som passar dig och din kropp mycket bättre helt enkelt. Men om du länge har tänkt att börja springa men inte fått en spark i ändan att komma igång, då kanske det är dags att sluta tänka och puta ut med rumpan ordentligt så du kan ta emot en rejäl spark.

För ca 3 år sedan hatade jag löpning men idag vill jag inte vara utan den. Jag har en slags hatkärlek till löpning.

  • Jag hatar mitt flås den första kilometern .Det får mig att känna mig som världens mest otränade människa…men jag älskar när jag kommer in i andra andningen där andning och löpsteg faller mjukt samman likt ett salsapar som aldrig har gjort annat än att dansat tillsammans hela livet.
  • Jag hatar när benen känns som två stora blyklumpar men jag älskar när hjärnan tar över och säger åt benen att lyda eller dra.
  • Jag hatar att leta efter favoritbyxorna som ligger svettiga i tvätthögen som alltid är en stor tvätthög …men jag älskar medvetenheten om att en bra träningvecka leder till svettiga tvätthögar och ser därmed även möjligheten till att inhandla nya snygga träningskläder.
  • Älskar att ta på mig de väldoftande svarta och tighta byxorna som sitter som ett andra hudlager och som får mig att känna mig snabb som en puma trots att jag i själva verket är långsam som en snigel.
  • Jag hatar mina negativa tankar som kan flyga förbi när jag inifrån huset sittande i min sköna soffa med mysiga pläd tittar ut på blåsten och det trista gråa vädret…men jag älskar känslan och rösten : Jag skiter i att regnet piskar mig i ansiktet och att vattenpölarna som gör mina fötter våta för det är så himla gött att springa och om det är svett eller vatten som får mig blöt…vad spelar det för roll?
  • Jag älskar när jag tänker: Kan lika gärna ta en löptur innan jag ska duscha.
  • Jag hatar mina fula tår och blånaglar efter en långdistanssträcka på några mil…men jag älskar när nya nageln alltid kommer fram igen ovetande om vad som komma skall.
  • Jag älskar att springa med laddad mage för då kan jag springa så länge jag och lusten behagar.
  • Jag hatar att höra mitt eget flås…men jag älskar mina uppdaterade spellistor som får flåset att bli en hes viskning i bakgrunden till en fantastisk värld.
  • Jag älskar att upptäcka nya vägar och nya leenden längs rundan.
  • Jag hatar att bli rubbad av telefonsignaler mitt i en bra låt och sköna löpsteg.
  • Jag älskar när bilister stannar från alla håll och jag får tacka  med en vink och tummen upp varje gång.
  • Jag älskar när jag kommer hem svettig , rosig,nöjd med ett leende  och kidsen säger: Mamma du luktar ”ute” .Har du redan sprungit?
  • Jag älskar att utmana mig själv med en ny runda och ny fart medan såsen till kvällsmaten puttrar gott på spisen.
  • Jag hatar att tänka på vad som är rätt och fel gällande mat….. men jag älskar att jag kan äta allt och hur mycket jag vill.
  • Jag hatar mitt ”o-tålamod” till att det tar tid att bli bättre inom löpning….. men jag älskar när runtastik-rösten säger att jag har sprungit fortare än gårdagen trots att jag inte har tagit i något.
  • Jag älskar att löpningen ger mig sjukt mycket energi även om det mitt i löpandet känns som om den suger musten ur mig.
  • Jag hatar när jag känner: F-n vad det suger att springa idag….men jag älskar när jag springer om en tillsynes vältränad person i uppförsbacke även om jag får ta konsekvensen med några sekunders illamående i efterhand ;)
  • Jag hatar när kroppen säger NEJ till löpning och jag måste acceptera läget med vila …men jag älskar  att  längta till att få springa ute i pölarna igen och när kroppen äntligen säger JA.
  • Jag älskar känslan av att knyta upp skosnörena efter en jobbig runda och se spegelbilden i hallen som varje gång säger : Så jäkla bra jobbat Cissi…idag med!

IMG_3967

 

Vinna VS förlora

I väntan på min tur på VC väljer jag magasinet Runner att läsa. Kände att jag helst av allt ville ta en löptur i regnet, men kroppen säger Nej just nu, så det gäller att kompromissa ibland. Vänder några blad och möts av ett härligt leende som tillhör en mycket fin vän.Värmde genast gott i Cissihjärtat. Fina minnen dök upp. Den underbara människan har verkligen berört och lämnat avtryck. Blicken lämnade ett kort ögonblick leendet och fick syn på rubriken: ”Anders Gyhlenius förlorade kampen”. Jag blev genast smått irriterad eller rent utav sagt lite förbannad om jag ska vara helt ärlig. Under ett par års tid då jag haft mina insamlingar till Cancerfonden har jag fått kontakt med många underbara människor som har blivit drabbade och hört deras historier. Automatiskt uppmärksammar man då också texter och rubriker som handlar om just sjukdomen och människorna som drabbas. Jag är faktiskt trött på att massmedia så ofta använder starka ord som förlorade/vann i detta sammanhang. Vad är det för ord att använda ? ”Han förlorade kampen….hon vann kampen mot sjukdomen”. 

Jag vet bara att Anders gav den förbaskade sjukdomen en stor fet käftsmäll då han visade att han minsann levde bra mycket längre än vad läkare och sjukvård trodde han skulle göra. Han gjorde det inte hur som helst heller utan kämpade sjukt hårt och ihärdigt med ett stort leende trots hemsk smärta. En Svensk Klassiker och en massa andra stora lopp fixade han. Det är inte ens en självklarhet för en frisk vältränad människa. Säger bara : Respekt!

Bara för att en drabbad person ”vinner” kampen betyder det inte att den personen kämpade mer än en person som ”förlorade”  kampen. Vissa människor får bara turen att få överleva och leva längre på jorden bland sina älsklingar….än andra . 

FullSizeRender[1]

I am back

Posted by on Mar 25, 2015 in Okategoriserade | No Comments

Det var ett bra tag sen jag bloggade regelbundet. Jag behövde tydligen en lång paus och då får det helt enkelt bli så. Men idag fina vänner kom suget tillbaka igen. Ni som följer min blogg vet ju att jag älskar att skriva om vardagliga små tankar och ting som dyker upp i vardagen. Det kan handla om väldigt djupa och känsliga frågor som inte många vill prata om men också om ytliga saker, vilket jag kan tycka kan vara skönt som ett avbrott till det andra som kräver mer tanke-arbete. Har ingen avsikt att försköna saker i denna blogg utan jag vill beskriva ”det beskrivna” så som jag ser det från mina grönbruna ögon. Jag kommer fortsätta vara personlig men ej för privat.Sen får ni inte glömma att denna blogg skrivs av en kvinna som förmodligen är mitt i livet men jag hoppas att även ni män kan känna igen er i det skrivna oavsett ålder. Om inte så lär ni få se hur en kvinna kan tolka & analysera sönder ämnen. Kan vara nyttigt det med kanske?  ;)

Jag har tagit en så lång paus så jag t .o.m har glömt inloggningsuppgifterna till min mailbox, men idag kära vänner dök den bara upp i skallen igen utan att jag behövde anstränga mig. Glatt förvånad blev jag även när jag tog en titt på statistiken,där man kan se  hur många som besöker sidan dagligen. Det betyder ju bara en sak: Nu är det dags igen. (Beklagar hjärtligen till er alla som har skrivit men ej fått svar tillbaka , men så härligt att ni hänger kvar :)) Har ni önskemål om vad ni vill läsa om så hojta till bara. Vill jag så skriver jag om det och vill jag inte så gör jag ju inte det:) 

FullSizeRender[1]

 

 

 

Vill hon ?

Posted by on Mar 14, 2015 in Träning, Vardag | No Comments

Älskar denna bild. Den beskriver så starkt syftet & målet med min egen träning. Alla har vi olika mål. Jag kommer dock aldrig bli som henne, för jag ser för det första inte ut som henne och har inte levt det liv som hon har levt. Men jag vill när jag kommer till hennes ålder fortfarande känna  denna styrka & livsglädje som hon utstrålar.  Det är en lång resa dit, och inget kommer av sig självt. Det bästa av allt är att vägen dit är en berg & dalbana med en massa hinder: Stora & små. Känslan att komma förbi dessa hinder och känna att man fixade det….det är värt mer än guld. Njuter man dessutom av en berg & dahlbanas utsikt så är man redan en vinnare.

Att prova på nya utmaningar och våga utmana sig själv med sådant som man vill men aldrig har vågat sig på, och som till en början verkar omöjligt : Det är att lyckas för mig. Att  INTE  försöka är att misslyckas. Med en inställning att allt går bara man har viljan så kommer man långt och förhoppningsvis dit man vill.Om man inte kommer ända fram så kommer man i allafall längre än utgångspunkten. Den vackra damen på bilden skulle säkerligen lätt kunna bestiga de högsta bergstopparna, men frågan är: Vill hon?

FullSizeRender[3]