Stockholm Marathon & Den sista Mohikanen :)

Posted by on Maj 27, 2014 in Lopp, Träning | No Comments

Jag känner ingen press överhuvudtaget. Jag har inga planer på att komma först. Jag har aldrig i mitt liv sprungit så långt. Jag är ej hysterisk över detta. Jag proppar ej in en massa pulver & annat  i min kropp inför detta. Jag är inte ens nervös. Min snart 41-åriga kropp äger verkligen ingen löparkropp. Jag vet ej  ens om jag hittar in till start med mitt usla lokalsinne. DET vore lagom pinsamt. Jag vet ej heller om jag ens kommer runt. Jag vet inte om kroppen min med två bråkiga nerver i fötterna, diskförskjutning i nacken, eller ljumske & höfter accepterar detta. Jag tar aldrig något för givet. Men det jag vet är att det är ca 4,2 mil långt & att det kommer att vara en folkfest.  Jag vet att jag inte är en superwoman, utan jag är bara jag. Jag vet att jag vill springa åtminstone ett Marathon i mitt liv .Jag vet att jag hjärtat mitt vill pumpa galet i Stockholm. Jag vet att jag kommer att göra mitt bästa om några dagar. Men jag kommer att lyssna på min kropp. Säger den ”Spring” så springer jag. Säger den ” Sluta spring” så kommer jag förmodligen fortsätta springa en liten stund till tills min hjärna kopplar att kroppen inte vill mer. Då måste jag sluta. Jag är ingen märkvärdig alls men jag vill & när jag vill så gör jag det så gott jag bara kan. Nej, jag känner ingen press. Men kommer jag runt kommer jag bli överlycklig . Kommer jag inte runt kommer jag inte se det som ett misslyckande utan som ett första steg till att göra det bättre nästa gång. Den som inte vågar har en massa att förlora. Den som har förlorat har en massa att vinna  framöver. På lördag kommer jag tänka: Idag ska jag ta en springtur. Jag ska låtsas vara en av de där amerikanska indianerna som springer 4,2 mil som om det inte vore något märkvärdigt alls:) Även om jag skulle komma i mål sist så vet jag att jag kommer att ha världens största leende. Den känslan , den är go den :)

Ska avsluta med att citera en kund från idag: ” Det är ju helt galet att du betalar för att plåga dig så pass med att springa 4,2 mil” . Detta sade hon medans jag plockade hennes ögonbryn så jag svarade: ”Det är ungefär samma sak som att betala för att få brynen plockade:)” Liknelsen var urkass kände jag efteråt men kunden tyckte att det var superkul & instämde :)

bild[3]

Leave a Reply